Jag fick förfrågan att sätta samman och presentera första halvan av Schlagerkvällen på Pride -10 och tackade ja direkt. Efter att själv ha medverkat ett antal gånger tidigare så visste jag ju att här fanns Sveriges bästa stämning och publik. Jag slog mig ihop med producenten Agneta Christiernin, skrev eget manus och tillsammans fogade vi ihop den 2 timmar långa showen. Ett väldigt slit men SÅ kul!
Denna afton brukar generera upp emot 10.000 personer men just den här morgonen vaknade jag upp till ett ösregn från helvetet… Som bara fortsatte och blev värre under dagens lopp. När kvällen kom stod några tusen, frusna stackare framför scenen och jag ville bara åka hem. Shirley Clamp och jag satt i logen innan och förbannade den svenska sommaren samtidigt som vi peppade varandra. Det fanns liksom värre saker osv…. Hela Sjöhistoriska muséets gräsmatta hade förvandlats till en enorm lervälling, det regnade in på scenen och jag försökte parera Lars Wallins fina galaklänning från de värsta vattenpussarna. I det läget måste man bara bita ihop, gå ut och låtsas som det regnar, haha…
Men det blev trots allt väldigt bra , regnet avtog så småningom och när Björn Skifs klev in mot slutet hade det upphört helt. Och då stod där säkert 10.000 ute i geggan. Magi.
